Uppcon och högreligiösa snubbar!

Igår gick jag då äntligen ner till Uppcon. Jag måste säga att det var helt otroligt. Hela den delen av stan var full av cosplayare. Här följer ett urplock av det jag fick se: Rosette i Chrno Crusade, Link, en hel hög Naruto-figurer, Sailor moon, en hel hög Bleach- soul ripers, den onda utomjordingen i Tokyo Mew Mew (minns inte hans namn), och en hel del annat som jag kände igen men inte riktigt kunde placera. Oh just det, det fanns en liten tjej/kille (?) som var utklädd till Honey-senpai i Ouran High School Host Club också. Han hade skoluniform och den stora kaninen under armen. ^_^ Älskar sånt här. Och det är verkligen ingen b-cosplay heller utan alla har perfekta outfits...

Idag vaknade jag och tittade ut genom fönstret. VITT! Först trodde jag att nån hade täckt för mina fönster med papper eller liknande, men se flög en fågel förbi och då insåg jag att det var himlen. Vädret är alltså inte precis på topp idag. Å andra sidan så var det väldigt kallt igår också. Som tur var hade jag min ullkappa (mysig och såå snygg ;) ) och en Christoffer att klänga på. Han lät mej nämnligen gå armkrok nästan hela vägen hem till honom, och tillbaka. Detta passade extra bra eftersom vi gick genom en mörk kyrkogård i blåsten, med kajor (stavning?) (såna där svarta fåglar som tycks älska just Uppsala för dom flyger omkring i stora flockar överallt och skrämmer nyinflyttade). Den killen är verkligen alldeles för snäll.

Det var då jag reflekterade över min situation. Typ alla snälla och trevliga killar jag har träffat här borta är högkyrkliga. Detta betyder alltså en mycket traditionell bild på religionen, ex. sex före äktenskap är syndigt och liknande...Inte för att jag är direkt översexuell, för mej gör det ingen skillnad, men ironin i situationen är slående. Här är jag alltså omringad av underbara, trevliga killar som alla är precis lika svårflörtade. Dessutom verkar de flesta se på mej som någon typ av lillasyster. Ett bra exempel är Jonatans komplimang/förolämpning när vi fikade sist. Ylva hävde ur sej att hon aldrig sett sej själv som vacker. Då utbrast Jonatan genast "Men Ylva, du är ju vacker." Och sen följde en diskussion om komplimanger som ledde till kommentaren: "Ylva, du är verkligen vacker. Och Sara du är...gullig." Yes! Helt underbart! Det hela blev inte bättre av att Ylva snabbt höll med och sen liknade mej med Pikachu! o_O (Som hon dessutom har börjat ta för vana att kalla mej, bara för att hon vet att jag hatar det -_- ) Status i kärleksliv alltså: Dött och dödsdömt!