Bad och svimanfall.

Så har jag gjort det igen. Insåg väl att det bara var en tidsfråga ;) Jag fick för mej att det var tråkigt att plugga och att jag skulle plugga mycket bättre om jag gjorde det lite roligare. Så jag bestämde mej för att ta ett bad med en bubble bar från Lush. Jag hällde upp badet. Det blev fullt av bubblor som doftade himmelskt av choklad, toffee och råsocker(?). Sötman fyllde hela rummet och allt var underbart. Jag fick också en del läst (om mystik, om ni vet vad det är så ser ni snart ironin), men efter ett tag märkte jag att jag började bli okoncentrerad och rent av sömnig. Jag bestämde mej för att lämna badet och fixa lite mat, eftersom jag dessutom inte hade ätit på ett tag.

Det var när jag skulle lämna badet som det inträffade; SVIMATTACK! Har ni någonsin svimmat så vet ni vad jag menar! Helt plötsligt fick jag svårt att andas. Det brusade i öronen som en dåligt inställd radio. Känseln i hela min kropp började domna bort. Min mun var torr som ett sandpapper och jag kände mej illamående och yr. Svarta fläckar började leka framför ögonen och jag kände hur jag vacklade där jag stod. Ingen tid att förlora, jag satte mej på golvet lutad mot väggen och väntade på att det skulle gå över. (Jag måste erkänna att det här har hänt ett 'antal' gånger förrut, så jag har lite vana i hur det ska hanteras.) Men efter nån minut då det bara blev värre insåg jag vilken syrebrist det måste vara i rummet. Det var fortfarande varmt och fyllt med vattenånga. Jag lyckades trots nästan total blindhet snubbla fram till det minimala fönstret som redan stod på glänt (jag är faktiskt inte så dum att jag badar med stängt fönster) och försökte öppna det lite till. Jag fick upp det några centimeter till men inte mer för det stod fullt av shampoo-flaskor ivägen. Jag var vid det här laget ganska avtrubbad och orkade alltså inte flytta på dem.

Inte visste jag heller om det var någon annan hemma. Jag trodde inte det för jag hade inte hört någonting, men å andra sidan så var min hörsel inte i sitt bästa skick. Om jag var ensam hemma betydde det två saker: Om jag svimmade så skulle ingen kunna hjälpa mej, min hjärna skulle få ytterligare syrebrist och ja...resultatet av det vill jag inte ens tänka på. Å andra sidan betydde det också att det inte fanns någon där ute som skulle se mej om jag skyndade förbi i en handduk (som jag inte kunde lova skulle täcka hela mej, kom igen jag var helgroggy!). Jag samlade all min energi (bokstavligt talat) och ställde mej upp igen, tog handduken omkring mej och sprang in på mitt rum, som ligger vägg i vägg med badrummet. Jag hann fram till sängen där jag kollapsade ovanpå all min kurslitteratur.

Så var jag alltså räddad för efter bara en liten stund av "frisk luft" kvicknade jag till. Efter ännu en liten stund lyckades jag resa på mej och gå tillbaka till badrummet för att där hämta mina kläder, så att de inte skulle ligga kvar när mina bo-bröder kom hem från skolan. Och efter att ha vilat lite till sitter jag nu här, hungrig och svag, och skriver på bloggen...Detta gör jag för er gott folk, inse hur mycket jag älskar er alla =P

Slutsats dragen: Jag som vet att jag är överkänslig, ska inte under några omständigheter bada i ett litet badrum, när jag dessutom är hungrig, trött och inte har öppnat fönstret på vid gavel. Men den stund jag faktiskt badade var det himmelskt, uppfriskande och mycket tillfredställande...Med andra ord blir det er uppgift att påminna mej så att jag inte gör om det igen.