Jag har funderat ett tag nu och kommit fram till att jag lika gärna kan flasha min egen sårbarhet och skriva här vad jag känner. Jag är rädd. Och inte lite sådär lagom nervös och uppskrämd, nej: Jag är livrädd. Och det är så otroligt deprimerande. För jag vill inte vara ensam ju, jag skulle gärna ha nån som jag gillar och som gillar mej. Och visst, jag kan stöta på folk, men så fort dom ger nåt som helst gensvar så springer jag. Sen är det bara talk to the hand. De enda jag med säkerhet kan gilla är de som är omöjliga att få. Och det är ju inte precis speciellt tillfredställande.
Jag hoppas att det bara är tid jag behöver, för annars vet jag inte vad jag ska ta mej till. Det spelar ingen roll hur genomsnäll killen är, jag klarar inte av det ändå. För jag vill verkligen inte bli sårad igen, jag skulle inte klara av det. Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Precis där jag var i våras; jag springer. Och jag börjar bli trött i benen...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
15 comments:
Jag tycker om dig!
Sluta springa och stå helt stilla en stund. Om nåt -anything!- skulle gå fel så har du en hel hög med människor som skulle vara där för dig. Det är värt riskerna. Tro mig.
Naaw, jag tycker om dej också Håkan!
Och Madde: det är ju lite lättare sagt än gjort men jag förstår poängen.
Det är kanske alltid lättare sagt än gjort, men det svåra i sådana här situtioner är att övertyga sig själv. Måste var modig liksom.
Försök att ta det lugnt, om det är tid du behöver så är det bäst att ta den tiden och inte stressa till någonting.
Och madde har rätt, you've got an army to back you up, we'll be there.
Jag vet att sådana här situationer är jättejobbiga, och jag kan inte ge något omniråd för hur man kan lösa det, även om jag vill, det är för personligt för att veta.
Nu har jag försökt komma på någonting remotely vettigt eller helpful att skriva i tjugo minuter, men jag är fortfarande trött och Meh.....
Kontentan är att du är omtyckt och har folk som finns för dig, alltid.
Athela would say - nothing is better than a vinculum.
Men jag håller med föregående talare. Vi tycker om dig. You is teh shit.
I can't really say anything here without it being awkward, so I'm gonna say it awkwardly:
I care about you.
Och hur fel du än gör, kan du inte göra felare än att det finns folk som förstår.
Naaw alla är så snälla :D Klart jag ska ta det lugnt, det är inte precis som att jag har brist på tid :P Äsch det får bli som det blir helt enkelt. (Men det vore mycket trevligt att få veta vem den som skrev sist var...)
Ojsan! Det var jag - curses att datorerna sparar inloggningen sådär.
jag gissade det :P
Om du börjar bli trött i benen kan man i alla fall se det såhär: en vacker dag kommer du inte *kunna* springa mer, så när du då snublar och faller omkull, så kommer världens häligaste person att komma förbi och hjälpa dig upp. ^^ Och förslagsvis bära hem dig.
Haha jo förhoppningsvis. Eller så fryser jag ihjäl liggade hjälplös i rännstenen...Och nu var jag mest negativ för sakens skull, förlåt.
Bah, hjälplös blir du aldrig, och för att hinna frysa ihjäl måste du vara ensam, och det måste du erkänna att det inte ser så sannolikt ut ;)
Haha nej ensam är jag nog inte. *kastar bort instant thought of mortality of my friends*
Du kan ju räkna på sannolikheten för att *allihop* skulle mortalitya sig bort på samma gång, och sannolikheten för att du skulle överleva det, med tanke på hur nära vi är och hur ofta vi ses.
Sen kan du försöka vara ännu mer negativ om du vill.^^
Post a Comment