Annat trevligt som hänt

Blev så mycket att jag delade upp det lite. Lite kort kan jag nämna vad mer jag gjort de senaste två dagarna. Igår började min ny delkurs som handlar om texttolkning av Bibeln och Koranen. Intressant och betydligt mindre lass att läsa. Tror faktiskt att jag kan hinna läsa allt den här gången. Underbart! Dessutom har vi läxor i Bibeln och det är ju en fördel. Då kan jag slå två flugor i en smäll ;)

Igår efter föreläsningen gick jag och Kristin och kollade på tyger till våra aftonklänningar som Madde lovat att sy. Vi drog slutsatsen att vi inte vet nånting om tyger, men vi fick i alla fall några tygprover, så vi gick inte tomhänta därifrån. Sen köpte jag ju den redan nämnda bläckpennan också. Till slut gick vi och åt på Burger King (Sin, Sin I tell you, Sin!!) och lyssnade på radion där som spelade 60-tals klassiker. Can't buy me love skrålade ur högtalarna, and that made my day. Underbara, älskade Beatles...*drömmer sej bort*

Idag har jag lunchat med Rikard och Kristin (som höll på att välta av sin tunga packning :P). Vi åt på den fantastiska asiatiska buffén. Gott!! ^_^ Och det var så skönt att få träffa Rikard igen, efter att vi inte ens pratat med varandra på två hela veckor. Tror att det måste vara nåt slags rekord! Skönt var det också med lite trivia-bullshit-snack, som ändå alltid lyckas hålla sej på en intelligent nivå. Har saknat såna diskussioner, eller diskussioner överhuvudtaget som inte handlar om religion...Måste erkänna att jag verkligen saknar Rikard när han är borta sådär. Hur skulle jag klara mej utan honom. Det är otänkbart.

!Ye be warned, the following text may contain fragments of fanatic religiousness!

Efter detta gick jag till Carolina och pluggade en stund. Men jag kunde inte koncentrerar mej ordentligt. Samma sak har malt i bakhuvudet på mej sen i måndags och jag har inte riktigt blivit av med det. Dessutom tror jag att det växte lite över lunch idag. Hursomhelst så kände jag att, nej, nu ska jag banne mej gå till stilla mässan i Helgakyrkan. Det behöver jag. Ska jag vara ärlig så tvivlade jag på att det skulle göra någon större skillnad, men jag tänkte att det kunde ju vara trevligt ändå. Och allt flöt på och det var dags för den fria bönen, när man får be lite vart man vill i kyrkan och tända ljus och så. Jag tänkte att jag skulle tända ett ljus som bön för att bli skonad från det onödiga lidande jag kände. Effekten var makalös. Direkt när jag vände mej om och började gå tillbaka till min plats släppte det. Allt var spårlöst försvunnet. Och ju längre tiden gick efter det ju mer fylldes jag av en så bubblande glädje och längtan. Det var så skönt, jag blev helt lugn och rofylld. Och sen dess har problemet varit totalt ur vägen.

Okej nu vet jag att vissa av er säkert skulle kunna ge en utförlig förklaring genom psykologi, men det skiter jag i. Jag säger, Gud finns. Det tror jag på och det står jag för. Punkt.

PS. Hittar ni Lilla sjöjungfrun-referensen i det sista stycket? Jag = Tönt