Drömmar

Ibland kan drömmar verkligen skrämma skiten ur en. Och då pratar jag inte om mardrömmar. Visst mardrömmar är läskiga och kan göra det svårt att somna om och så. Men när väl dagen kommer, när man vaknar på riktigt, då försvinner allt det där hemska. De riktigt läskiga drömmarna är de bra drömmarna som man blir lycklig av. För de stannar, de stannar hela dagen och ibland ännu längre. De gör intryck på en.

Ofta är det man drömmer ganska absurt. Det behöver inte nödvändigtvis vara surrealistiskt men det är inte heller något som skulle hända i det verkliga livet. Ändå gör det en glad. Varför blir man glad? Skulle man bli glad om det hände på riktigt också, eller är det bara drömmens logik som säger att man borde vara glad? Kanske är det absurt att fortsätta att tänka på en dröm efter att man har vaknat. Kanske har det ingen betydelse alls, kanske blir man bara mer förvirrad. Men jag kan inte låta bli. För ibland blir man riktigt skrämd av vad man tycker är bra. Ibland inser man att man kanske inte känner sig själv så bra som man trodde. Att man kanske inte kan lita på sig själv trots allt.