Självinsikt

Gott nytt år allihopa! Som en logisk reaktion på detta är det alltså dags för lite trams igen. För den som är intresserad kan jag berätta att jag igår ännu en gång kom till slutsatsen att jag verkligen gillar att plåga mej själv. Det är faktiskt sant. Jag driver verkligen mej själv till vansinne ibland. Ett exempel är att jag aldrig kan njuta av att vara glad. När saker går bra så måste jag alltid oroa mej för att det ska sluta gå bra. När jag träffar Rikard oroar jag mej bara över att jag snart måste åka hem. När jag äntligen får prata med folk så oroar jag mej bara för att få sova ordentligt så att jag ska orka prata mer med folk.

Imorse kom ännu ett lysande exempel på hur elak jag är mot mej själv ibland. Hela denna termin har jag ju som ni kanske vet läst en distanskurs i företagsekonomi. Redan för flera månader sedan kom jag fram till att jag inte ville göra klart kursen utan hellre förbereda mej för vårterminen. Men slutade jag kursen? Nej jag fortsatte och jobbade på så lite jag bara kunde utan att bli underkänd. Sen sket jag i tentan. Och nu har jag skitit i omtentan också. Och den andra delkursens sista dugga och jag kommer antagligen skita i tentan också. Varför kan jag då inte bara bestämma mej för det? Varför måste jag gå omkring och försöka lura mej själv att jag kommer att göra tentan? Varför stressar jag upp mej i onödan över en kurs jag inte ens behöver läsa? Och VARFÖR berättade jag för mamma om när tentorna var så att hon kan få nöjet att gå runt och hata mej för att jag inte gör det jag enligt hennes logik 'måste'? För man måste ju avsluta allt man påbörjar.. Även om man inte har nån nytta av det... Även om det bara började som ett sätt att slösa bort sin tid för att inte dö av tristess... Men viktigt är det, annars har man ingen självdisciplin och dålig karaktär. Speciellt när jag har lagt ner SÅ mycket tid och jobb på det (vilket jag ju inte ens har). Hursomhelst visste jag ju att jag inte skulle göra det så VARFÖR berättade jag om det för henne?! Jag är verkligen korkad på riktigt. Eller bara självdestruktiv. Ja, just det ja, så var det ju.