Ett nytt år, nya bekännelser...

Att reflektera över det gångna året vore nog inte en så bra idé för mej just nu. Jag vet vad det skulle sluta med, och sånt orkar jag inte med längre. Jag har tagit ännu ett steg ut i världen, iväg från det jag trodde var självklart och nödvändigt. Nu måste jag bli starkare och lyckligare igen. Jag känner att det kommer att ta ett tag och en hel massa jobb, men det kommer att gå. Så här kan jag ju inte leva, som ett litet barn. Jag måste lära mej att stå på mina egna ben, att vara ensam ibland. Jag måste också inse att mitt liv ser ut såhär just nu och att det bara är jag som kan göra det bättre. Jag kanske inte kan få allt det mina drömmar begär, men jag kan åtminstone göra det bästa av situationen. Förhoppningsvis kan jag snart flytta, och även få bort vissa orosmoment ur mitt liv. Och nu pratar jag inte om Alex. Hursomhelst, nu ska Sara bli Sara igen, och sluta emoa runt. Ibland blir det inte som man tänkt sej, men det betyder inte att det måste bli dåligt för det.

Idag har jag varit i skolan igen för första gången på "terminen". Det gick väl lite sådär, men jag vänjer mej nog. Helt otroligt hur instängd man kan bli över ett lov. Snart börjar nästa kurs också. Det ska bli intressant att se vilka som hamnar i min klass då. Jag vet ju att Erik ska dit, men ingen annan...

Kort sagt mycket spännande framför mej. Och jag ska klara det, jag har helt enkelt inget val...