Monday, 10 December 2007
Jag ger upp.
Nu ger jag upp. Jag orkar inte mer. Vad tusan ska man göra när hela ens being säger nåt? När en enda idé tycks finnas överallt runt omkring en? När allt pekar på en sak? Jag orkar inte stå emot, vara stark. För visst kanske det så småningom skulle göra mej lycklig. Men just nu i denna stund spelar det ingen roll. Crap! Det är bara att erkänna, jag lever för en enda sak. Och jag kommer inte kunna fortsätta leva förrän allt löst sej. Och tänk om det inte gör det? Det kommer det antagligen inte... Jag är dömd att leva ett halvt liv. Kan jag inte bara få krypa ner under täcket och stanna där tills allt är bra igen. Varför rör sej tiden så långsamt just nu, varför händer inget? Eller snarare, varför bryr jag mej inte? Jag orkar knappt kommentera folks bloggar längre. Jag var på gränsen att kugga förra delkursen. Jag orkar inte plugga nåt alls. Istället sitter jag framför tvn och kollar på meningslösa program som gamla vänneravsnitt jag sett hundratals gånger och pimp my ride. Jag orkar inte ens gå och lägga mej i tid, gå upp i tid, diska, tvätta. Jag har knappt några rena kläder, går omkring i en tunn tröja som får mej att frysa, allt annat är lortigt. Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mej, för det är ju inte synd om mej. Det är inget som helst fel på mej. Allt funkar bra i mitt liv. Det är bara så enormt tomt och känslokallt. Jag är bara så likgiltig, för det enda som betyder nåt fattas.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
11 comments:
Sorry Iceye, det var inte meningen att göra en rip-off, men jag hoppas att det syns att vi är olika i alla fall. Jag tycker om dej. *Kramar*
Det är vinter. Du har rätt att vara likgiltig och ledsen. Men jag hoppas vi kan försöka muntra upp dig.
*declares grouphug agin*
Jag känner igen känslan - de säger det är vintern som spökar, att det ligger i hormoner och tallkottskörtlar och så vidare.
Tro inte på dem.
Det är ingen som vet varför det blir så här. Det bara blir. Man får försöka hjälpa varandra så gott man kan - jag mår lite bättre i andras sällskap. Gör du?
Jo ibland mår jag bättre tillsammans med andra. Problemet blir ofta att jag själv drar mej undan eftersom jag inte orkar vara social. Men jag tror inte att det är nåt problem med det när det gäller er. Jag känner ju ingen press från er. Och nej, jag tror inte att det är vintern som gör det, även om den säkert inte precis gör saker bättre.
Så där mådde jag fast ggr tio när jag var inne i deprissionen förra terminen. Jag tog sabbats år och vilade. Försökte komma på vem jag var och vad jag ville. Det bästa var när jag kom på vad det var som gjorde mig lycklig. ^^
Det är säkert inte lika allvarligt för dig, men jag tror att det änså skulle hjälpa dig att tänka på de saker som gör dig lycklig. Om du inte hittar några så har du inte letad tillräckligt noga.
Relaterar det här till det vi pratade om i måndags?..
Det är svårt att ge generella råd i sådana här situationer, men jag vet att jag fungerar som Rik, kontakt löser saker.. Social kontakt utan press tror jag skulle kunna funka bra för dig också.. Sitt i ett rum med en liten mängd människor du tycker om och gör ingenting alls.
Best of wishes, we'll be there for you. We care, never forget that :)
/Join grouphug.
Bah. Det där var jag, men Nightflyer försöker sno mina åsikter. Curses.
Knappast nån rippoff... varför jämför du dig med mig hela tiden? Det är jag som har självkänsla-problem här, lägg av. =P
Tallkottskörtlar och ljusdioder, varför måste man va människa? Det är svårare att bo själv också, som för dig och Kristin, här hos mig finns ju iaf folk som skriker och drar i en lite, även om man vill skjuta dom ibland. Vi kanske borde starta ett telefon-nätverk och börja skrika på varandra? Så gör ni mitt telefonbyte helt idiotiskt också, så har vi achievat allt vi behövde.
"Tänk om" är det första som måste gå. För det gör varken till eller ifrån. Till och med "screw the world" är bättre än det.
Någon kanske måste offra sig?
Ah, just det, åsså /grouphug.
Nightflyer: Jag har en massa saker som gör mej lycklig, men de motiverar mej inte särskilt mycket ändå. Jo, att få komma hem till jul.
Nallenon: Ska jag vara helt ärlig så minns jag faktiskt inte exakt vad vi pratade om *sweatdrop*, men det jag minns var nog relaterat till det här i varje fall. Och sluta tyck synd om mej.
Iceye: Nej jag vet att det inte är rip-off, men ni andra kanske inte ser skillnaden eftersom ni inte vet all bakgrundshistoria. Jag har inte problem med självkänsla (eller det har jag väl men det hör inte hit ^_~). Jag har inte folk som skriker på mej, men de skriker nog så mycket på varandra. Och jag vet att "tänk om" är värdelöst. Dock fattar jag inte vad du menar med det där om att offra sej?
Alla: Grouphug!!
Hm, det där med att offra sig var sista raden i en väldigt lång slinga, jag insåg inte hur otroligt ovettig den blev när man inte varit med i hela slingan... >_> Men den började med "Det är bara att erkänna, jag lever bara för en enda sak." Hursomhelst, det var inte så noga.
Post a Comment